Tillväxtens begränsningar

Planeten är ändlig, och likaså de resurser (t.ex. fossila bränslen) som bildats och lagrats i marken över miljontals år. Vi människor kan inte återskapa dessa utan kan endast välja att förbruka resurserna mer eller mindre långsamt. Ju snabbare vi förbrukar ändliga resurser desto snabbare kommer brister och ökade kostnader att uppstå. Ett hållbart samhälle kan inte överleva på icke-förnybara källor i längden. Men även förnybara resurser som färskvatten, fisk, matjord kan överexploateras och nå en platå i maximal utvinning eftersom de förbrukas snabbare än ekosystem kan återgenerera dem. Trots detta uppenbara faktum har vi valt att bygga samhället på just dessa principer, maximal utnyttjning av resurser så snabbt som möjligt oavsett ekologiska, sociala eller klimatkostnader. Och det har börjat få ödesdigra konsekvenser för samhällets fortlevnad. Kollapsande ekosystem, utrotning av arter, bristande tillgång på färskvatten, eroderade matjordar, avtagande skördar, skenande resurskostnader, stagnerande ekonomier, fallande levnadsstandarder och omfattande klimatförändringar är nu vår verklighet.

Energi är den globala ekonomins och industriella samhällens livsblod. Utan energi blir ingenting gjort, det vet vi säkert tack vare termodynamikens lagar. Trots det ser vi fortfarande energi som en separat sektor, när energi egentligen utgör själva grundpelaren för hela samhällets fortlevnad. Energi driver all ekonomisk aktivitet men vi bryr oss bara om arbete och kapital i våra felaktiga ekonomiska modeller. Pengar är endast en markör för energi, och därför är korrelationen mellan energi per capita och levnadsstandard stark. Utan ett överskott på energi kan vi inte överleva, växa eller fortplanta oss. Det gäller för alla biologiska varelser och även vårt samhälle. Om vi inte överger gamla tankemodeller om hur ekonomin är beskaffad kommer vi aldrig kunna förstå oss på dilemmat vi står inför. Eller formulera vettiga strategier för att minimera skada. 

World GDP in constant dollars (vertical axis) plotted against the world energy consumption in million tonnes oil equivalent (horizontal axis), from 1965 to 2014. Credit: Jean-Marc Jancovici

Västvärlden, och Europas länder har  nu gått in i en fas där de har en minskande tillgång till olja och gas vilket i sin tur har satt igång stagnation och lågkonjunktur som kommer bestå framöver. Det höga beroendet av fossila bränslen har lett till en fattigdomsfälla som gör omställningen till förnybar energi allt svårare att realisera. 

Det globala medlet för BNP per capita har saktat in och kontinuerligt minskat sedan 1960-talet. Från +3,5% per år mellan 1960-70, till +2% per år efter 1970, till +1,5% per år sedan 1980, för att hamna på 0,4% per år mellan 2007-2012. Men alla regioner har inte haft samma utveckling. I OECD-länder har minskningen varit mer dramatisk. Sedan den andra oljeshocken har Europa aldrig mer upplevt BNP per capita tillväxt över 2%. Inget av de stora industrialiserade europeiska länderna har upplevt mer än 1% BNP per capita tillväxt sedan 2000-talets början.

Evolution of the GDP per capita, OECD average, since 1960. The red line gives the mean per decade, and the green dotted one the trend over the period. Source of data: World Bank, 2015. Credit: Jean-Marc Jancovici

BNP är ett mått som representerar det aggregerade marknadsvärdet av alla varor och tjänster tillgängligt för slutgiltig konsumtion. Det säger inget om folks eller ekosystems välmående. Och när priset för en vara stiger från ett år till ett annat räknas det inte som en sann värdeökning utan som inflation och dras bort från BNP förändring. Men när priset för kapital (aktier, bostäder, fonder) stiger så räknas det inte som inflation utan som sann värdeökning och räknas med i BNP ökning. Vilket innebär att spekulativa bubblor representerar ett "utmärkt sätt att öka BNP" när materiell tillväxt uteblir. Förutom det uppenbara problemet att när de spricker så faller BNP ännu snabbare!

Vilket innebär att alla ekonomiska strategier som kräver att materiell tillväxt kommer tillbaka kommer misslyckas. Antagligen i form av en kris som är "helt oväntad" enligt gamla tankemodeller (neoklassisk ekonomi) som inte förstår sig på den fundamentala kopplingen mellan energi och ekonomi.

Ingen energiomställning i Europa kan exkludera en snabb minskning i tillgången av fossila bränslen. Antingen väljer vi själva att minska vårt beroende genom att bygga ut alternativ energikapacitet och minskar vår totala förbrukning samtidigt som vi tar till kraftiga åtgärder (t.ex. statliga investeringar i kolfri infrastruktur på lokal nivå som skapar jobb) som förebygger allt för allvarlig recession och minskar sårbarheten mot stigande oljepriser. Eller så kommer vi tvingas anpassa oss allt eftersom energikostnaderna ökar och tillgången minskar fast då på ett mycket mer orättvist och kaotiskt sätt. Om materiell tillväxt krävs för att implementera vår omställning kommer vi ha små chanser att faktiskt lyckas ställa om samhället. I en strukturell recession kommer kapital bli allt svårare att hitta.